Hyppelns IK - Nol IK 1-0 (1-0)
Sensommarsolen visade sig från sin absolut bästa sida när HIK tog sig an Nol IK ute på Maa IP denna lördagseftermiddag. Avspark va satt till kl. 14.00, vilket jag tycker är lite tidigt, brukar vi inte köra igång 15.00? Oavsett vad så kom HIK till matchen ganska sargade, från 1-5 förlusten mot Hisingsbacka saknades Lill-Anton Johansson, William Lindgren, Mattias Strömberg, Karl-Axel Alphede samt Hannes Torgersson. Lägg därtill långtidsskadade Magnus 'Hypokondrikern' Johansson, elefantmannen Christian Lindén och Super-John Boxall så förstår ni att det inte va världens lättaste att få ihop folk till denna matchen.

Lyckligtvis så va havets skräck Daniel Johansson hemma, Andréas 'Fosse' Forssander hade träningslägret i London avklarat och PROs lördagsfika va inställd så Jonas Andersson kunde också ställa upp. Tillsammans med en för dagen nyfriserad och något förändrad Isak Lagerström så kom iaf HIK till start med fullt manskap samt två avbytare. Detta får tyvärr anses vara bra med tanke på hur det sett ut den senaste tiden.

Redan på färjan från Varholmen märktes det vilken härlig stämning vi har inom laget, det är avslappnat, många garv och gliringar och vi verkar uppriktigt sagt lyckliga över att få träffas ännu en gång. Lite som lågstadiebarn efter ett sommarlov där alla har massa viktiga och roliga saker att berätta för att överträffa varandra. Även om vi väl inne i omklädningsrummet blir mer allvarliga och kanske lite tagna av stundens allvar så känns det positivt rakt igenom, och det är imponerande med tanke på tabelläget.

Väl ute på plan så Nol redan ute och värmde, det va långt ifrån samma lag vi mötte på bortaplan när vi torskade med 3-1. Mycket ungt i det blåa laget och de såg hungriga ut redan innan match. Jag märkte även av en annan sak och det va att presidenten Arne inte hade fixat mattan. Visst, den va grön, jämn och såg frisk ut, men gräset va så fruktansvärt långt. Jag personligen anser att mattan ska vara kort och fuktig, så jobbigt kan det väl knappast vara ett köra runt på en åkgräsklippare? När jag pratade med Arne om detta så mumlade han på ö-mål att vi inte kunde hantera det snabba spelet som det resulterade i därför vägrade han klippa det kortare. Min teori är att Arne helt enkelt är lite för omodern och vill påverka hur vi spelar genom att tvinga oss till långbollar, men nog om detta.

1:a halvlek.
Direkt efter avspark kändes det som om vi tog tag i taktpinnen, eller, vi försökte iaf. Nol hade några grabbar som va aktiva och löpte mycket, lyckligtvis så va de så få till antalet att vi med sex-sju gubbar defensivt inte hade några större problem med att vinna tillbaka boll och starta uppspel. Många gånger rullar vi runt bollen och försöker jobba oss igenom motståndarnas planhalva med varierande resultat. Men det är väldigt glädjande att vi försöker spela boll som vi vill, och inte som Arne eller motståndarna vill. Dessvärre så saknas oftast känslan i den avgörande passningen tillsammans med uteblivna löpningar som gör att vi inte riktigt lyckas nå hela vägen. De gånger som Nol sticker upp är det oftast på våran vänsterkant där, lyckligtvis, deras genomskärare eller inlägg inte går deras väg.

Redan efter 20-25 min så byts mannen med pingislungorna, dvs jag, ut. In kommer en något försenad legend på planen, Jonas Andersson. Anledningen till att han kom sent va enligt rykten färdtjänstens fel, de flesta av oss med äldre släktingar vet ju att där är lite problem när det gäller att hålla tiderna från deras sida. I vilket fall som helst så gick Jonas in och satte ribban direkt, han gick in och ägde planen från sin mittfältsposition och för ett ögonblick kändes det som om vi bara hade en gubbe på plan, men det räckte tydligen.

I samband med att Jonas kom in så gick jag som sagt ut, så kommande text är bara hörsägen och ingenting jag kan bekräfta verkligen har hänt, men jag behövde mig en kopp kaffe och kände att jag skulle promenera bort och ta mig en liten en så man skulle orka med resten av kampen. Under denna tiden så hade vi ett bra tryck på Nol och kom gång på gång till halvchanser men lyckades inte riktigt hela vägen in över linjen. Tydligen så skulle jag hoppa in igen när jag va borta och tog mig mitt kaffe eftersom Daniel Johansson hade tröttnat, grabben har trots allt inte tränat på länge och vi vet alla hur han ger 100% i varje löpning. Istället så kom Isak Lagerström in, och följande är något jag inte såg med egna ögon. Men tydligen så fick vi ett ryck, spelade som en mutering av Ajax och Barcelona, det ena ledde till det andra och helt plötsligt så va bollen i mål. Vem gjorde det då? Ja, ni kan nog alla lista ut att Isak inte va på plan i mer än några minuter innan han såg till att han nu har truppens bästa målsnitt, 0.5 mål per match. Imponerande!

Vi hade då tagit ledningen med 1-0 och i många ögon så hade vi fortfarande ett hyfsat bra grepp om matchen, dessvärre så tappade vi som så många gånger förr tålamodet och en avgörande passning i form av långbollar och svåra passningar va vägen som många ansåg vara rätt. Lyckligtvis så träffade några av dessa bollar lite då och då rätt och det blev ganska farligt framåt för oss. Fast det va den sista sekvensen i halvleken som fick mest uppmärksamhet, en strålande löpning av Sebastian Corneliusson, som innan detta hade en stor roll i anfallsspelet genom sin teknik och sina passningar som hela tiden oroade Nol försvaret, kompletterades av en magisk passning av, ja, inga namn nämnda, som tas emot i straffområdet. En försvarare sparkar bokstavligt talat ner Sebbe och domaren dömer, ingenting, jag tror det blir inkast och sekunden senare så blåser han av halvleken. En solklar straff i mina ögon och hade vi fått den och gjort 2-0 hade nog matchbilden i andra blivit klart annorlunda. Till saken hör kanske att stämningen på planen succesivt hade blivit sämre och mannen i gult höll uppenbarligen på att tappa det.

Nämnas bör även att Nol verkligen inte va ofarliga, de kom igenom ett par gånger men försvaret för dagen i allmänhet, med Johannes Johansson, i synnerhet va strålande bra och tog död på det mesta Nol fixade framåt.

2:a halvlek.
Avspark Nol och enligt mig så börjar den andra halvleken så som den första slutade, med ett litet HIK övertag. Vi skapade väl aldrig några riktigt heta chanser men å andra sidan så fick inte Nol komma igenom så mycket, iaf inte till en början. Vi hade ett par avslut men det va inte många som oroade den för övrigt duktiga Nol målvakten. Jag anser att vi kontrollerar matchen bra, försvaret tar ännu en gång bort de farligheter som Nol kunde skapa och höll bollen inom oss på ett bra sätt. Jim ('Ägget') kom alltid upp strålande på kanten och hjälpte till i anfallen så mycket han kunde, det är något jag glömt från första halvlek, grabben går in och vinner boll och startar ett uppspel nästan direkt. Det är extremt sällan han rensar och det känns riktigt tryggt att ha honom bakom sig med sin snabbhet och sitt lugn som han visar upp idag. Tillsammans med Johannes på andra kanten så har vi ett riktigt bra ytterbackspar i dessa två.

I slutet av våran press så inträffar en annan sak som jag anser hade kunnat vara avgörande för matchen. Norra skärgårdens bästa skåning fick ta emot ett knytnävsslag i ansiktet, solklart rött enligt regelboken men alla har vi egna tolkningar. Detta resulterade i ett gult kort på mig och ett gult på mannen som smällde till mig. Hade han åkt ut där som han borde så hade det kanske inte behövt bli så nervöst som det blev i slutet av matchen.

Men nervöst blev det, Nol tog över mer och mer samtidigt som vi kroknar. Ni ska veta att majoriteten av startelvan idag har haft småskavanker, varit borta från träning eller helt enkelt inte spelat match på ett tag så att vi står upp som vi gör fram tills sista 25 anser jag är riktigt bra. Men tillbakapressade blev vi och Nol fick vittring på en ev. kvittering. Bilderna från Bosnamatchen på Valhalla (där vi tappade en 2-0 ledning till 3-3 på 20 min) gick nog inte igenom huvudet enbart på mig. Något jag måste trycka på i detta läget är att när Nol kom i våg på våg så va det alldeles för många som stannade kvar i offensiv zon. Givetvis är det roligare att anfalla än att försvara men när vi ligger där vi ligger i tabellen så kan till och med jag anse att grisfotboll är ett nödvändigt ont. Nol har bla en hörna som räddas på mållinjen från att kvittera och faktum är att vi inte är helt ofarliga de gånger bollen rensas upp till Sebbe eller Daniel Rignäs, de gör så gott de kan att anfalla 2 mot 3 eller 2 mot 4 men det är jobbigt när man sprungit en hel match.

Efter mycket kamp och lite krafter kvar så blåser då äntligen mannen i gult av matchen och äntligen igen står vi som vinnare hemma på ön.

Jag brukar alltid peka på det negativa när vi har spelat en match, vad kan vi förbättra och vad ska vi undvika att göra nästa match. Jag struntar i det idag. Det är en strålande kämpainsats från försvar till anfall där alla står upp för varandra så gott man kan och så länge man orkar. Vi saknar många av de som anses vara bland de bättre i laget och jag vet inte vad det beror på, men helt plötsligt ser jag ett lag som är beredda att kriga till sig segern, ett lag som inte viker ner sig för något eller någon och inte ens tänker tanken på att en förlust skulle infinna sig. Jag va jävligt stolt när vi satt och sjöng i omklädningsrummet och Arne va nog nöjd som fick betalt för drickan som gick åt på träningslägret.

Avslutningsvis så är där några namn som måste läggas till som inte gjorts än, vi vet alla att Pierre är seriens bästa målvakt och även om han inte fick göra mer än en räddning idag så är han våran mest pålitliga sista utpost. Bollar som rinner igenom är han först ut på och han läser spelet på ett underbart sätt, många farligheter, och då menar jag stora farligheter avvärjas på detta sätt då Nol flera gånger kunde kommit i frilägen eller i två mot en situationer.

Förutom tidigare nämnda försvarare och mittfältare så va det ett riktigt bra sammarbete mellan Maru och Isak Torgersson idag, vi har haft problem där nere under hela säsongen och idag kändes det faktiskt bättre än på riktigt länge. Joel Brandström är inte bara en blond svärmorsdröm han visar hela tiden prov på fin känsla och en vilja att spela boll längst med marken samtidigt som han aldrig ger upp. Lill gaisarn Oscar är ett stort hot med bollen vid fötterna och kan ta sig förbi nästan vem som helst, lite väl mycket junior i många lägen men nästa säsong ska vi nog tuffa till honom och då har vi en riktigt bra div. 6 spelare i honom. Samt Daniel Rignäs, han har inte tränat, inte spelat match, men ändå går han in och ger allt och gör det bra. Givetvis saknas matchtempo när man varit borta så länge men det tar han igen med en jävla vilja.

Denna tre poängaren va viktig för oss inför avslutningen, och tar vi tre poäng borta mot FTU i nästa så är vi mer eller mindre klara för sexan även nästa säsong. Glöm inte det gubbar, det är målet just nu, för inte ska vi vara och harva i sjuan nästa år, det är vi alldeles för bra för.

Ett extra plus till klacken på sidan idag, jag antar att Nolspelarna kände sig som Blåvitt -94 när de kom ner till Turkiet för att möta Galatasaray, mäktigt att vara med om. Det är klart att man höjer sig i ett sånt läge.

Och sen en eloge till Nol som kom med ett ungt lag med mycket vilja och en hel del kunnande i sig, där va många idag som va bra och som med något år till på nacken är duktiga fotbollsspelare (med våra mått mätt).

Nu hoppas jag på bra uppslutning mot FTU, för då ses vi på lördag! /Signerat Fosse

(Vänligen notera att allting är skrivet väldigt partiskt och med en gnutta humor, ta det inte på för stort allvar och det är faktiskt inte skrivet av en seriös journalist.)